annica j

3 oktober 2011 12:06

Förstår att du är rädd. Tänker på dig!!! Hoppas att du slipper vara med om det igen, ja är bra att skriva av sig och släppa ut tankar och funderingar :)
KRAM.....

Lena

3 oktober 2011 12:27

Tackar... Kram

Bätthan

3 oktober 2011 14:49

Hoppas verkligen du slipper vara med om det igen. Alltid bra att skriva och lägga tankarna på annat, hoppas din rädsla försvinner mer och mer.
Fina bilder på dopet och så söta barn :)
Hoppas maten smakade, korv och senapssås är ju riktigt gott..
Ha det så bra du kan vännen..
Kramar till dig

Lena

4 oktober 2011 15:02

Det är bra igen nu, inge rädd nu...visst är dom söta mina barnbarn... Kram

Systeryster

3 oktober 2011 16:09

Lilla gumman, vet inte vad jag ska säga men jag blir så ledsen då du säger att du är rädd. Det ska du inte vara. Du har möjlighet att ansöka om ett larm så du snabbt kan komma i kontakt med hjälp. Jag kan hjälpa dig att förmedla kontakten. Det kanske till och med går att programmera larmet så att det går direkt till Kurt. Tusen kramar!

Lena

4 oktober 2011 15:04

Ja, jag vet att jag kan få hjälp..men jag tror att jag klarar det själv... Kram

Systeryster

3 oktober 2011 16:12

Glömde säga - att skriva av sig är min ventil här i livet. Ibland kan jag skriva långa berättelser som sedan bara slängs. Så skriv på du - det lättar. Kram igen

Lena

4 oktober 2011 15:05

Tack.... kramar

Maria H

3 oktober 2011 16:53

Jobbigt Lena - man ska inte behöva vara rädd, det räcker med att det är som det är..Massor av kramar skickar jag via cyberrymden..tills jag ser dig, då får du dem på riktigt..

Lena

4 oktober 2011 15:03

Nä, inte rädd längre, tror jag... Tackar för kramar